liebling

Den här julen är den första utan Pappa.
Det kommer att kännas konstigt att inte få se Pappa sitta vid julbordet och njuta av rullsyltan, pressyltan, doppegrytan och allt det andra. Det kommer att kännas konstigt att inte höra Pappa säga: "Vad mätter jag är", efter maten.
Att inte Pappa kommer att vara den första som bänkar sig framför tv:n innan Kalle börjar.
Att inte Pappa kommer med en stor sopsäck till allt julklappspapper innan vi andra ens har hunnit öppna färdigt våra paket.

Även om saknaden finns där hela tiden blir den så mycket mer påtaglig vid såna här familjehögtider. Det ska ändå bli skönt att vara tillsammans hela familjen och det ser jag verkligen fram emot. Och jag tror att Pappa kommer att vara med oss ändå, även om vi inte ser honom.

Imorgon ska jag åka till min "tvilling" och spendera helgen hos henne i Göteborg. Det kommer att bli en helg i mysbyxornas tecken och det ska bli så himla skönt! Vi ska mysa till Idol-finalen och bara ha det gött.

Jag är så stolt över lilla Pärtan. Hon är snart färdig med c-uppsatsen som hon kämpat med trots allt jobbigt som har hänt. Och så har hon dessutom fått fast anställning fr o m februari! Härligt!

Nu till helgen är det dags för den årliga au pair-träffen. Vi är fem tjejer som träffades i London 1993 och som nu träffas en gång om året. I år ska vi vara i Gislaved eftersom det är min tur. Frågan är bara vad man ska hitta på, det är ju inte så att det dräller av roliga aktiviteter här inte. Om bara vädret är någorlunda hade jag tänkt att vi skulle åka till Isaberg på en picknick på lördag. Hoppas att det blir sol för då är det jättefint däruppe.
I övrigt kommer vi nog att sitta och prata mest hela tiden. Ingen av oss har tunghäfta direkt så tyst kommer det nog inte att bli. Det är mycket att avhandla på ett år.
Det roliga med att träffa tjejerna är att det inte känns som att det har gått ett helt år när man väl träffas, det är så naturligt direkt liksom. Men det beror väl på att vi är så himla bäst helt enkelt...