liebling

Nu har vi sagt hejdå till Pappa. Vi har varit på hans begravning, lyssnat på fin sång och musik som jag vet att Pappa hade tyckt om. Jag och mina syskon har burit honom till hans sista vila. Vi har besökt hans grav, men ändå - ändå är det så otroligt svårt att förstå.
Svårt att förstå att han är i himlen nu.
Att hela livet ska gå utan att jag får träffa Pappa igen.
Att livet liksom bara ska gå vidare...

Jag måste tro att Pappa har det bra nu. Det bara måste vara så.
Att han äntligen mår bra igen.
Han har mått så fruktansvärt dåligt under så många år. Han har varit en sån kämpe och kommit tillbaka till livet om och om igen.
Nu orkade han inte längre, han var så trött.

Älskade Pappa, jag saknar dig så oerhört mycket. Ha det så bra tills vi ses igen!